Mätningar

Idag på min lilla kafferast tog jag tag i DN och fastnade direkt för ledaren, Skolan som frälsare. Det finns fler saker att diskutera gällande ledaren men jag fastnade på ämnet resultat. Ledaren tar bland annat upp att våra resultat i PISA sjunker och att vi ligger som medelmåtta medan Finland ligger på topp...

Förstå mig rätt, jag är inte emot mätningar på något sätt men jag kan ju bli lite fundersam på våra mätningar vi utsätter våra barn och ungdomar för. Vi mäter både lokalt och nationellt; den enklaste diagnosen, prov, tester, nationella prov, PRIM, PISA and so on. Problemet är inte att mäta utan snarare analysera och åtgärda!

Var mäkta stolt att få till en kvalitetssäkring på matematikundervisningen de senaste åren på min arbetsplats med fördiagnoser och uppföljning. Har precis bytt arbetsplats och undrar hur rutinerna är här... Tiden lär utvisa.

Ett annat sätt att öka intresset och öka resultaten är med den brinnande läraren. Ibland svårmätt med de mätningar vi slänger oss runt med men det finns andra vägar och synsätt. En av mina nya kolleger brinner verkligen för matematik och elevers lärande, det märks i hennes engagemang, hennes tankar yes, you name it! Hon berättade med mycket stolthet i rösten att hon hade många elever som hade valt Naturprogrammet på gymnasiet och att hon och eleverna hade bra resultat. Resultatet var både att väcka intresset för matematik och naturorienterade ämnen men också att eleverna hade starka baskunskaper så att de hade möjlighet att "fixa" Naturprogrammet.

Hur säkerställer du undervisningen och vad mäter du?

"Dysselecksi - blind, blåst och bortgjord"

Den senaste veckan har jag hört eller hamnat i diskussion om dyslexi och vad det innebär. På pendeltåget hörde jag en förälder prata med sitt barn om att "det inte var nödvändigt att X berättade att hon hade fått diagnosen för alla hon kände, det var ingen stor grej". Tyvärr var jag tvungen att gå av tåget innan jag hann lyssna färdigt. Jag vet, inte snyggt att sitta och tjuvlyssna men detta hade jag verkligen velat höra... Var det för barnets skull eller för sin egen skull hon inte behövde berätta? och inte en stor grej? Intressant eller kanske riktigt hemskt.

Var på en genomgång, en introduktion av olika "hjälpmedel" som man kunde använda sig av i undervisningen för de som har till läs och skrivsvårigheter/dyslexi. Hjälpmedel klingar något negativt hos mig så jag använder gärna ord som alternativa verktyg eller rätt och slätt verktyg. I samband med denna genomgång så började diskussionerna och här fick jag mycket att fundera på. Många positiva input och tankar men också funderingar om hur lite "vi" vet egentligen. Genom sorlet kunde jag höra att någon eller några trodde att läs och skrivsvårigheter/dyslexi endast påverkade svenska som ämne i skolan. En annan trodde att man behövde "få dyskalkyli" för att det skulle vara svårt i matematiken. Diskussion om att läs och skrivsvårigheter/dyslexi påverkar matematik inlärningen och elevens träning var långt borta.

Det faktum att många elever sitter med sina matematikböcker och räknar självständigt matematiklektion efter matematiklektion kan vara förödande för en som har läs och skrivsvårigheter/dyslexi. Det har inte något med det matematiska tänkandet eller färdigheter i matematik att göra, utan så enkla saker som omkastningar med siffror eller att man läser av fel. Sen kan vi ju fundera på alla lästal också....

Såg ett intressant program som heter Dysselecksi - blind, blåst och bortgjord från UR. I två halvtimmesprogram tar sig reportern Niklas Hyland, själv dyslektiker, en närmare titt på ämnet och jag såg det första avsnittet. Måste nog se andra delen också.

Som sagt intressant vecka med input av "dysselecksi"...

Det är dags nu...

... att vakna till liv igen...