Förstå mig rätt, jag är inte emot mätningar på något sätt men jag kan ju bli lite fundersam på våra mätningar vi utsätter våra barn och ungdomar för. Vi mäter både lokalt och nationellt; den enklaste diagnosen, prov, tester, nationella prov, PRIM, PISA and so on. Problemet är inte att mäta utan snarare analysera och åtgärda!
Var mäkta stolt att få till en kvalitetssäkring på matematikundervisningen de senaste åren på min arbetsplats med fördiagnoser och uppföljning. Har precis bytt arbetsplats och undrar hur rutinerna är här... Tiden lär utvisa.
Ett annat sätt att öka intresset och öka resultaten är med den brinnande läraren. Ibland svårmätt med de mätningar vi slänger oss runt med men det finns andra vägar och synsätt. En av mina nya kolleger brinner verkligen för matematik och elevers lärande, det märks i hennes engagemang, hennes tankar yes, you name it! Hon berättade med mycket stolthet i rösten att hon hade många elever som hade valt Naturprogrammet på gymnasiet och att hon och eleverna hade bra resultat. Resultatet var både att väcka intresset för matematik och naturorienterade ämnen men också att eleverna hade starka baskunskaper så att de hade möjlighet att "fixa" Naturprogrammet.
Hur säkerställer du undervisningen och vad mäter du?
2 kommentarer:
Vilken bra och intressant krönika du skrev i Origo. Jag håller med vartenda ord, punkt och utropstecken!! =)
Jag tycker det är bra att man kan mäta. Det behövs i många sammahang. Det jag tycker är mindre bra med att mäta är att man ofta läser in mycket mer i resulatet än vad som faktiskt går att utläsa. Så länge man är noga med vad man faktiskt får ut och varför det är viktigt så är mätning ok.
Skicka en kommentar