Film och matematik?

Sitter just nu (har fikapaus) på en mycket intressant föreläsning om Berättandets grammatik av Johan Holmberg och Mikael Kowalski från Filmpedagogerna. De pratar om hur vi förmedlar budskap nu och förr, hur vi använder oss av berättarteknik och att text är något annat nu än för 100 år sedan. Budskapet är det självklara att använda sig av media i skolan för inlärning på olika sätt då det är ungdomarnas vardag. Ungdomarnas vardag men inte ungdomarnas skolvardag. Varför skulle vi inte använda oss av denna teknik som ungdomarna behärskar och kan vara ett sätt ta till sig kunskap?!

Det är inte helt ovanligt att språklärarna och SO-lärarna använder sig av film på vår skola som ett pedagogsikt verktyg. Vi har haft förmånen att ha tillgång till mediapedagog som har funnits som stöd i projekt. Jag tror också att (men jag vet inte) den film som skapas på andra skolor görs som hos oss, i språk och kanske eventuellt i SO. Så det börjar röra sig bakom pannbenet, hur gör jag? Hur kan jag använda mig av t ex film i matematiken? Hur gör jag det intressant och hur får jag in djupare reflektion med film i matematiken?

Det blir en utmaning och jag antar den!

Ungas mediekonsumtion:

• Varje dag lägger unga en dryg timme på att konsumera rörliga bilder via internetrelaterade plattformar.

• Bland 15-24 åringarna använder 86% internet dagligen (denna siffra
  ökar varje år).

• Unga män tittar allt mindre på traditionell tv. Under senaste fyra åren (2007) har tittandet bland 15-29 åringar minskat med 13 procent.

• Under samma 15–29 åringar har också radikalt ökat sin konsumtion av
  nya plattformar som webbklipp och nedladdat.

• 50% av 15-19 åringarna laddar ned film.

(från www.filmiklassrummet.se)

Svångrem

Från flera håll; skolverket, regering, forskning och media höjer röster för att man måste öka resultaten i matematiken, höjer röster för att öka lusten till natur ämnen för en utveckling i "rätt" riktning.

Man inför nationella prov i naturorienterade ämnen för att öka kunskapsnivå och säkerställa den i årskurs 9. Detsamma gäller införande av nationella prov i åk 3 i matematik. Det diskuteras att det borde finnas flera betygskriterier samt att vi bör sätta betyg tidigare. Skriftliga omdömen införs. Ordning och reda i klassrummet. Man diskuterar diciplinära åtgärder, både i skolan men också i samhället utanför.

Samtidigt är det lågkonjunktur. Många skolor drar åt. Omstruktur i hur man arbetar (i lag) fler elever per pedagog, mindre ekonomiskt utrymme att laborera med grupper, lärartäthet, undervisningsmaterial mm. Det vill säga att förutsättningarna (för vad man nu vill) förändras ganska radikalt de närmsta åren.

Svångremmen drar åt Sveriges skolor och dess pedagoger, är den till ondo? Första intrycket kan naturligtvis vara en illa, ledsam missvisande bild av möjligheter. MEN, detta innebär förändringsmöjligheter i en annars ganska trögrörlig och stiff verksamhet . Det innebär inte bara möjligheter utan ställer krav på förändring i ledarskap, pedagogiska tankar samt tekniken i skolan.

Man bör fundera vem som lär vem i skolan, vad försöker vi (pedagoger) lära ut och förmedla samt för vem och vilken framtid.

Möjligheterna är oändliga om man vågar se utanför ramarna. Om man får möjlighet att se utanför ramarna. Detta kräver ju självklart större visioner än " det måste bli lite mer lustfyllt i skolan" eller "lugnt i klassrummet är a och o för lärandet". Man bör ta in samhället i skolan, inte låta skolan vara en del av samhället eller ett litet samhälle i sig. Vi kan inte vara ensamma i utvecklingen, vi måste aliera oss med resten av världen både pedagogiskt men också i tanken. "Krisen" får inte bli en ursäkt till att inte omvärdera och förnya, det måste bli och vara en möjlighet!

Svångremmen är vår möjlighet att ta vara på det några brinnande eldsjälar har påbörjat. Begrepp som IKT och EPL borde lägga i fokus och i framkant för framtiden, för våra barns utbildnings skull, om vi ska "öka resultaten"! Jag tror att vi har en lååång process att gå igenom i skolvärlden men ack så spännande!

Hur tänker du?

Hm...

På promenadvägen häromdagen.
;-)

Dyslexi - påverkar den matematiken?

Jag har en kollega som brukar säga att dyslexi är nästan som mässlingen, man vet inte riktigt hur den tar och hur mycket. Och jag är benägen om att hålla med, i flera nivåer. Eleverna har olika "grad av dyslexi" om man nu kan gradera dyslexi, kanske att jag skulle prata om nyanser istället? Det kanske känns ointressant att diskutera grader, nivåer eller nyanser men det spelar roll. Alla dyslektiker har inte samma "problem" och därmed inte heller behov av samma sorts lösningar.

Se en aktuell intervju med Ingvar Lundberg och dagens dyslexiforskning.

Ibland blir jag fundersam över kunskapen om dyslexi i skolvärlden. Det vill säga att min förställning är att pedagoger har bra kunskap om dyslexi. Vi vet idag att man har rätt till uppläst material, förlängd provtid, muntliga förhör osv. Men jag har kommit fram till att så är inte fallet, tyvärr. Jo, om vi pratar om språklärare till exempel men om vi pratar om matematiklärare så är det inte så. Självklart generaliserar jag nu och jag är medveten om att det är hårt. Dock så är det så i min värld, hemma på min gata, att jag kan få frågor eller snarare påståenden "Men hon har dyslexi, vad har det med matematiken att göra?!" eller "han är ju dyslektiker - matematik är ju siffror!"

Då förstår jag att vi (inklusive jag) inte har varit tillräckligt tydliga och att vi fokuserar för mycket på språkämnen och dess lärare i information. Vi (jag) måste blir bättre! Vi måste lyfta fram exempel som rör alla. Vi måste bryta ner informationen om vad problematiken är och hur den kan påverka eleven i de olika ämnen och även livet efter skolan.

Vilka problem kan du se i matematiken
- med tanke på dyslexi?

Ny bekantskap

Av en kollega har jag nu fått två nummer av tidningen origo upphöjt till två. Det är en tidning för lärare om matematik, teknik och naturvetenskap utgiven av lärarförbundet. Jag började genast gilla denna nya bekantskap då jag har saknat liknande forum. Visst, Nämnaren i all ära med detta är något annat. Helt klart värt med en titt i den.

Detta nummer har allt för alla; forum för diskussion, notiser som berör ämnena, repotage som Brottsplats i skolan och Matematik Vad är problemet. En igenkännande artikel om S Lundin och hans forskningsresultat om att problemen med matematiken inte är någon nyhet (se tidigare inlägg) utan har funnit sen 1800-talet. Dock är denna artikel något mer nyanserad och tydligare vad han vill få fram med sin forskning.

Den lever!

Härligt! Härligt!
Den lever!

Alltså mattebloggen Pluttifikationstabellen lever. Inte ens en vecka gammal och man har hittat hit. Jo så är det! 1, 2 många. Genom kommentarerna och mailen som har börjat strömma in kan man se att jag kanske har väckt något som slumrat. Jag hoppas på väcka debatt, skapa intresse för pedagogiken och didaktiken inom matten, rannsakningar och funderingar, japp you name it!

So here we go again!
Härligt härligt!
Mera mera!

1800 kallt!

Jag har tjuvläst i min sons bok och direkt börjar jag tänka på olika saker. Tankarna far hit och dit och jag har svårt att sortera dem. Men vi tar en sak i taget: anledningen till att jag tjuvläser? I vår familj har matematiken en egen plats, nästan som en familjemedlem. Matematiken diskuteras både högt och lågt. Har äran att "fått" två barn som är intresserade av ämnet. Sonen som ser algoritmer som lösningen på allt ;-) fyllde nyligen år och fick en present av sin farmor. En bok. En bok om matematik. Alla vill läsa den - men det var han som fick den. Nu är han inte riktigt klar med den så jag började tjuvläsa i den eftersom jag inte kunde hålla mig. Så nu vet ni....
I alla fall började jag min läsning i sonens bok och hann inte så långt förrän jag började tänka osammanhängande. Första stycket gjorde intryck och jag började fundera, minns någon avhandling jag har läst av S.Lundin om matematikens historia. Jag googlar och snabbt hittar jag en intervju om det jag har läst tidigare. Avhandlingen är intressant och därmed även den korta intervjutexten Matematiken misslyckas trots särställning. Lundin utgår från sin egen upplevelse att ämnet matematik i skolan inte har någon förankring i verkligheten. Han påstår att matematiken har en särställning i samhället och det är djupt rotat historiskt. Att det fanns en tankefigur som är nästan av religiös karaktär och att den används fortfarande idag för att motivera matematikens status. I sin undersökning kommer han fram till att matematikundervisningen i skolan har "överdrivna mål utan verklighetsförankring".

Varför kom jag då att tänka på Lundin när jag tjuvläste sonens bok?

Jo, boken heter Cabinet of Mathematical Curiosities och är skriven av Ian Stewart. Jag ska citera vad som fick min hjärna i snurr:
"When I was fourteen years old, I started a notebook. A maths notebook. Before you write me off as a sad case, I hasten to add that it wasn´t a notebook of school maths. It was a notebook of every interesting thing I could find about the maths that wasn´t taught in school. Which, I discovered, was a lot, because I soon had to buy another notebook."

Att knyta ihop dagens blogginlägg? Nja vet inte riktigt då tankarna har spinn effekt just nu men jag gör ett försök i att förklara mig. Förra inlägget handlade ju om kris i skolans matematikundervisning och kunskapsnivå. Att "krisen" inte är ny enligt Brandell och Lundin påsvisar samma sak i sin avhandling som går tillbaka till 1800 talet. Lundin undrar vad det är för skola som misslyckas med att få eleverna intresserade av matematik och Stewart skriver i sin inledning att matematik är roligt, i alla fall matematiken utanför skolan. Verklighetsförankring i skolvärlden?

Frågorna hopar sig ju mer jag tänker;
Är matematiken tråkig i skolan (generellt)?
Vad lär vi ut och för vem?
Vad mäter vi för kunskap och vilket behov finns det?

Vad tänker du?

Ps. Knorren på intervjun av Lundin är:
"Skolans misslyckande att förmedla matematiken är på intet sätt nytt, problemet har ältats i skolan ända sedan 1800-talet men alla förbättringsförsök av undervisningen har visat sig vara fruktlösa. " ds.

Mattekris?

Läser man skolvärden, nätupplaga eller papperstidning så kan man hitta en artikel om matematikutveckling och matematikkriser; Utveckling på lösa boliner.

"Elevernas resultat sjunker i nationella och internationella mätningar och högskolorna har svårt att hålla mattekurser på samma nivå som förr. Men är det en riktig kris för matematiken vi ser? För Gerd Brandell är mattekriser inte något speciellt nytt.
-Så länge jag varit med, har talet om kriserna återkommit, säger hon."

Gerd är universitetslektor och är mycket intresserad av matematik och genus samt hur man gör matematiken intressant. Hon är emot att sänka kraven på eleverna och deras kunskaper så sker på flera håll bland annat på gymnasienivå och universitetsnivå.

"-Matematik är lika viktigt som att kunna läsa och skriva. Det är helt fel att säga att nu har vi datorer som räknar åt oss, så nu behöver vi inte förstå. Tvärtom måste vi kunna värdera resultaten, säger Gerd Brandell."

Dessutom är hon mycket kritiskt till forskningen runt matematiken och dess utveckling. Planerna för hur man ska öka resultaten är svag enligt henne.

"Och nyligen presenterade regeringen sin halvmiljardsatsning på matematik, naturvetenskap och teknik de kommande tre åren. I år ska 87 miljoner gå till utvecklingsprojekt där grundskolor ska lära av varandra. Långsiktiga planer och samarbete med forskare saknas den här gången också, anser Gerd Brandell.
-Skolorna ska hitta bra modeller, som Skolverket och NCM ska sprida och propagera för. Ingenting talar för att den här sortens utvecklingsarbete fungerar, säger hon."

Det mest intressanta är att hon påstår att mattekriser i Sverige är inget nytt, tvärtom. Jag som upplever att dagens propaganda handlar om mattekris i skolvärlden, sjunkande kunskaper och diciplinära problem! Hm...

"På högskolan har kriserna kommit och gått. När högskolan byggts ut och studenterna blivit fler har krisen i matteutbildningen kommit som ett brev på posten, menar hon.
Det krävdes många nya platser när 40-talisterna ville bli akademiker på 1960-talet. Men studenterna hade svårt att klara tentorna. Det märktes framför allt på de naturvetenskapliga utbildningarna.
Först på 1970-talet kom mattekrisen till civilingenjörsutbildningen, där Gerd Brandell arbetade. Då hade intresset för högskolan minskat - färre sökte men det fanns fortfarande många platser. Civilingenjörsutbildningarna fick ta emot nya grupper. Och tentaresultaten sjönk. Läget stabiliserades på 1980-talet. Men 1990-talet innebar nya reformer på skolområdet, och högskolan började byggas ut igen."

Så vad handlar det om? Har vi kris eller inte?

Choklad och matematik

Nu förstår jag varför jag är så sugen på choklad!

Pluttiflikationstabellen

På uppmaning av en kollega (nåja, jag är väl inte avig heller) så kör jag igång en till matteblogg! Kanske att denna är mer till kollegiet än... eller ... jag ska inte begränsa mig eller er så den är till oss.

Vad blir skillnaden mellan Mattestudion och Pluttifikationstabellen då? Skillnaden är väl syftet med dessa bloggar. Mattestudion ger eleverna reflektionstid över sitt lärande medan Pluttifikationstabellen ska ger reflektionstid till ?...ja du bestämmer!

Namnet Pluttiflikation som de flesta känner igen kommer från Pippi Långstrump böckerna då Pippi ska gå i skolan. Hon får inte riktigt ihop skolgången eller "pluttiflikationen" och så är det ju för många elever idag.

/Mattehäxan