Film och matematik?

Sitter just nu (har fikapaus) på en mycket intressant föreläsning om Berättandets grammatik av Johan Holmberg och Mikael Kowalski från Filmpedagogerna. De pratar om hur vi förmedlar budskap nu och förr, hur vi använder oss av berättarteknik och att text är något annat nu än för 100 år sedan. Budskapet är det självklara att använda sig av media i skolan för inlärning på olika sätt då det är ungdomarnas vardag. Ungdomarnas vardag men inte ungdomarnas skolvardag. Varför skulle vi inte använda oss av denna teknik som ungdomarna behärskar och kan vara ett sätt ta till sig kunskap?!

Det är inte helt ovanligt att språklärarna och SO-lärarna använder sig av film på vår skola som ett pedagogsikt verktyg. Vi har haft förmånen att ha tillgång till mediapedagog som har funnits som stöd i projekt. Jag tror också att (men jag vet inte) den film som skapas på andra skolor görs som hos oss, i språk och kanske eventuellt i SO. Så det börjar röra sig bakom pannbenet, hur gör jag? Hur kan jag använda mig av t ex film i matematiken? Hur gör jag det intressant och hur får jag in djupare reflektion med film i matematiken?

Det blir en utmaning och jag antar den!

Ungas mediekonsumtion:

• Varje dag lägger unga en dryg timme på att konsumera rörliga bilder via internetrelaterade plattformar.

• Bland 15-24 åringarna använder 86% internet dagligen (denna siffra
  ökar varje år).

• Unga män tittar allt mindre på traditionell tv. Under senaste fyra åren (2007) har tittandet bland 15-29 åringar minskat med 13 procent.

• Under samma 15–29 åringar har också radikalt ökat sin konsumtion av
  nya plattformar som webbklipp och nedladdat.

• 50% av 15-19 åringarna laddar ned film.

(från www.filmiklassrummet.se)