1800 kallt!

Jag har tjuvläst i min sons bok och direkt börjar jag tänka på olika saker. Tankarna far hit och dit och jag har svårt att sortera dem. Men vi tar en sak i taget: anledningen till att jag tjuvläser? I vår familj har matematiken en egen plats, nästan som en familjemedlem. Matematiken diskuteras både högt och lågt. Har äran att "fått" två barn som är intresserade av ämnet. Sonen som ser algoritmer som lösningen på allt ;-) fyllde nyligen år och fick en present av sin farmor. En bok. En bok om matematik. Alla vill läsa den - men det var han som fick den. Nu är han inte riktigt klar med den så jag började tjuvläsa i den eftersom jag inte kunde hålla mig. Så nu vet ni....
I alla fall började jag min läsning i sonens bok och hann inte så långt förrän jag började tänka osammanhängande. Första stycket gjorde intryck och jag började fundera, minns någon avhandling jag har läst av S.Lundin om matematikens historia. Jag googlar och snabbt hittar jag en intervju om det jag har läst tidigare. Avhandlingen är intressant och därmed även den korta intervjutexten Matematiken misslyckas trots särställning. Lundin utgår från sin egen upplevelse att ämnet matematik i skolan inte har någon förankring i verkligheten. Han påstår att matematiken har en särställning i samhället och det är djupt rotat historiskt. Att det fanns en tankefigur som är nästan av religiös karaktär och att den används fortfarande idag för att motivera matematikens status. I sin undersökning kommer han fram till att matematikundervisningen i skolan har "överdrivna mål utan verklighetsförankring".

Varför kom jag då att tänka på Lundin när jag tjuvläste sonens bok?

Jo, boken heter Cabinet of Mathematical Curiosities och är skriven av Ian Stewart. Jag ska citera vad som fick min hjärna i snurr:
"When I was fourteen years old, I started a notebook. A maths notebook. Before you write me off as a sad case, I hasten to add that it wasn´t a notebook of school maths. It was a notebook of every interesting thing I could find about the maths that wasn´t taught in school. Which, I discovered, was a lot, because I soon had to buy another notebook."

Att knyta ihop dagens blogginlägg? Nja vet inte riktigt då tankarna har spinn effekt just nu men jag gör ett försök i att förklara mig. Förra inlägget handlade ju om kris i skolans matematikundervisning och kunskapsnivå. Att "krisen" inte är ny enligt Brandell och Lundin påsvisar samma sak i sin avhandling som går tillbaka till 1800 talet. Lundin undrar vad det är för skola som misslyckas med att få eleverna intresserade av matematik och Stewart skriver i sin inledning att matematik är roligt, i alla fall matematiken utanför skolan. Verklighetsförankring i skolvärlden?

Frågorna hopar sig ju mer jag tänker;
Är matematiken tråkig i skolan (generellt)?
Vad lär vi ut och för vem?
Vad mäter vi för kunskap och vilket behov finns det?

Vad tänker du?

Ps. Knorren på intervjun av Lundin är:
"Skolans misslyckande att förmedla matematiken är på intet sätt nytt, problemet har ältats i skolan ända sedan 1800-talet men alla förbättringsförsök av undervisningen har visat sig vara fruktlösa. " ds.