Matematik nu och då

Jag tog med mig artikeln (den i förra inlägget) till skolan jag arbetar på och visade för några elever och det blev mycket goda och högljudda skratt. Flams och trams i några minuter, sköna gliringar om läraren som inte gjorde så mycket i skolan på sin tid... Men efter ett tag så var det en elev som sa: "Den här artikeln skulle kunna vara skriven idag! Aldrig pratar man nåt bra om skolan i tv eller tidningen. Och han tråkgubben pratar bara om att vi inte sköter oss.... " (Eleven syftade på Björklund) Tråkigt men sant.

Det intressanta i artikeln är inte hur reportern sågar skolan med fotknölarna utan diskussionen runt matematiken. Först och främst så fanns det allmän och särskild matematik. I den allmänna gruppen satt "bråkstakarna" och hade slapp attityd. Vi gjorde inget för att lära oss och dessutom hade vi hög musik på bandspelaren. Någon borde ta kommandot...

Någon lärare uttrycker att matematiklärarna har svårt att släppa boken. "Man borde absolut verklighetsförankra matematiken!" Känns det igen? Diskussionen om att eleverna sitter i det tysta och räknar pågår även nu... Vi står alltså kvar på samma ställe som på åttitalet?

Och särskild och allmän matematik? Kan det vara det Björklund eftersträvar när han pratar om att (gymnasienivå) förändra kurserna så att yrkesinriktade utbildningar inte läser lika mycket i kärnämnen som nu utan ska fokusera på yrkesbehörigheten?

Vart är vi på väg
och
VEM visar vägen?